Verkligen.


Det var inte ens det första jag tänkte på när jag vaknade. Jag hann rentutav sitta på balkongen och huttra med kaffet. För det var först när jag kom in igen som mindes. Och då kanske det ändå är en bagatell, trots känslan i magen.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0