It's true I always wanted love to be Hurtful And it's true I always wanted love to be Filled with pain And bruises.


Vännen, du vet att det är ofrånkomligt. Så, vad väntar du på? Ser du, det där, det är himmelriket - på ditt köksbord! Hör du inte hur de ropar efter dig? Ge efter nu. Ge vika. Det är okej. Du får. Sträck ut armen, ge mig din hand. Seså, lyssna på mig nu. En gång är ingen gång. Det är okej. Jag lovar. Jag lovar dig.

Lilla hjärtat.


Det är alltid lite av ett nöje, det att försöka väcka mor min på morgonkvisten. I dag bjöd hon mig
på denna fina;

– Mamma, du ska gå upp nu.
– Jag sitter fast.
– Du, eh, sitter fast? Eller, vad sade du?
– Jag sitter fast i trafiken.
– Öö, vilken trafik?
– Biltrafiken!
– Jaha. Okej. Jobbigt.

Och hon säger allt med en sådan djävla pondus. Arrogant som få, denna damen. Självklart sitter hon fast i biltrafiken! Så jag går därifrån med svansen mellan benen, ungefär.

Dripp dropp dripp dropp.


Jag kan känna mig tillfreds. Jag kan säga att det här var trevligt och nöjsamt, och jag kan mena det. Jag kan skratta ganska så hjärtligt. Och jag vill inte inte inte inte.

Foot of Africa.


I går var det nödgat att locka fram min bättre och sämre hälft Flouxetinfittan. Och se på fan, det gick vägen!
Alltsammans en väldig upplevelse, utan dess like. Fy så jag nästan svimmade och kräktes, men däremellan skrattade jag.
Jag tackar mina två babes, ni vet vilka ni är.

En släng av BajsTourettes också.


Man bara måste älska självförvållade magar ur funktion och den bajsnödighet som tillsist resulterar
i illamående och kraftig huvudvärk, och så sängliggande.

Jag sär, jag sär.


Jag längtar alltid till någon annanstans. Jag vill inte vara här och när jag är där så passar inte heller det.


Mushroom.


Fann en liten trädgård/skogsdunge, för en spottstyver, här om dagen. Visste säkert att jag måste ha den, men visste inte till vad. Nu bor den på mitt skrivbord och är perfekt att förvara viktiga och kanske lite ömtåliga saker i. Så förträffligt!

(Också är jag så hemskt nöjd med min telefonsvarare, att jag ringer mig själv ibland, bara för att lyssna och förnöjas.)

Are you really here or am I dreaming I can't tell dreams from truth for it's been so long since I have seen you I can hardly remember your face anymore.


Tror nog att jag ska älta saker och ting hela förmiddagen lång, i sängen. Ligga där och tänka på sådant som gör mig moloken, förtvivlad och vredgad. Och sådant som var vackert förlängesedan, och gör så satans ont nu. Också ägna tid åt dåligt samvete över tyngande borden och måsten, och små löften
som försvann någonvart. Och tänka att hur befängt är det inte att sakna blå tråd och gul färg, lite för mycket.

Hintar lite väl fult här.


Här är mitt bord, med åldrad blodfläck och allt. Jag känner att jag behöver måla det. I fint pastelligt rosa. Och så sätta någon tjusig och vit spets där runtom.

Mikrofonkåt.


Du lyssnar inte. Jag förklarar, säger så som det är. Och en gång till, för säkerhets skull. Men det är fel, säger du, det stämmer inte, du säger att jag kan inte veta. Faktiskt, jag kan veta, ty jag har levat som denna i tjugotvå år. Jag kan mig själv. Jag vet hur jag fungerar, vet min kapacitet. Jag vet så djävla mycket och väl, att du anar inte. Men det hjälper inte vad än jag säger. Jag har fel. Jag kan inte veta. Och så nästan skriker jag men håll käften djävlakärringdjävel. Istället resignerar jag, tillsist, så som alltid. Säger ja, jomenvisst, okej och kokar av ilska, ler så sött och du ser nöjd ut. Du säger hej då, vi ses nästa vecka. Vi ler så sött, du och jag, ja, vi är bra
på sådant nu.


Med mera med mera.


Det känns som om någonting händer, vet inte säkert vad. Ändå, det går för fort, för snabbt, är för mycket. Och ingenting alls. Alltihopa är overklighetskänslor, snurrar snurrar snurrar, men kanske är något på väg, något som måste stoppas, och det nu. För att vad än det nu kan vara så är det inte godtagbart, nej, jag lovar och svär, det är sant. Jag vill ju inte, bara låt mig vara, lämna mig ifred. Jag vill inte veta av dig, det där. Allt förvirrar mig, ge mig insikt, ge mig kontroll, ge mig mer smärta, mer av helvete. Och skynda, va, jag klarar inte vänta.  

ICA Pasta Fisk & skaldjurssås/skalldyrsaus 7min


Det här åt jag i går. Och, tusan, det slank ned i dag med. Inget att gråta över, direkt. Munorgasm!

Kära fittdagbok.


I dag vill jag, så gärna så gärna, hetsäta mig till döds, jag kan börja med en sisådär tio mackor, med abnorma mängder smör, åhå, ost är överflödigt, eller, först och främst, tidskrävande, sedan
skall det köras fulltösmedvetslös, tills man blir så invalidiserad att det inte ens går att torka
sig själv i skitan, tills man är nära uppkastning av bara tanken på ett glas vatten, tills man
känner att nu förgås jag av smärta, fast, efter lite vila, kan man, naturligtvis, åter döda för en Ben & Jerry's, ja, egentligen, vadsomhelst, bara det går att stoppa i käften, tugga, och svälja.
Min definition, av kärlek, typ.


24januari, och jag tycker om dig så.


I dag fyller den finaste mannen år, och jag får nog inte ens gratulera, för att så ofördelaktigt är livet ibland.

Eller, vad tycker du, mormor?


Jag träffades av en släng skaparkraft, som förorsakade denna konstinstallation. Ett rent mästerverk! Magnifique! Det firar vi med en cigg!  

Vaktvovven.


Den sketne lille taxen hade knappt vaknat när jag smög fram tidiga morgonkvisten för att väga mig. Han försökte sig på den onda blicken, så som jag i går kväll gett klara direktiv om. Men, åh, jag bara kunde inget annat än skrattade åt den stackarn (och mest åt mig själv). Därpå blev jag nedstämd. Förbaskade vakthund!

Le hérisson/Igelkotten.


Innan hade jag inte riktigt alls förstått att flickan ämnade ta livet av sig på sin trettonde födelsedag. Så det visade sig vara ett lite dråpligt val av film måhända. Och jag vände mig till syster och fick användning av frasen men vad är det här för film egentligen?

Bara en till vanvettig sak som ger mig ångest.


Dessa naglar. Lite för långa. Inte perfekt filade. Jag mår dåligt varje gång jag ser dem, på sant.

If you want me satisfy me, if you want me satisfy me.



Take this sinking boat and point it home we've still got time.


Och så det kom utan nåd och jag hör röster som är trötta ledsna besvikna småsura för jag förstörde något igen men jag förmår inte ens vända mig i sägen gud eller djävulen jag hade inte bangat nu.  

Kom an kom an pirater med era bomber och granater.


Intog tidigt platsen. Inväntar baksmällan bakslaget. Försöker att stålsätta mig.  

Att reglera känslor VIII

Jag har, genom åren, fått en hel drös buntar av papper. Mycket skräp, men ett och annat guldkorn. Denna lista med hela 176 trevliga händelser är en given segerkandidat. Vi tittar och inspireras!


Jag bjussar på några av mina favoriter (som samtliga ska bockas av, nu i helgen):

 32. Tänka på pensioneringen
 34. Meka med bilen (cykeln)
 36. Ha sexiga kläder
 38. Pyssla med mina blommor
 39. Handla med aktier
 46. Spela golf
 48. Flyga med drakar
 51. Åka motorcykel
 52. Ha sex
 54. Åka på tältsemester
 57. Gå i kyrkan
 58. Gå ner i vikt
 65. Åka utomlands
 74. Jaga
 82. Planera fester
 91. Åka på sightseeing
113. Samla snäckor
114. Se på hästkapplöpning
115. Äta godis, fet mat
120. Banta
122. Flyga flygplan
125. Vara ensam
131. Ha picknick
136. Vandra i bergen
139. Slå på stort
154. Tänka på andliga frågor
170. Ha ett akvarium


It's a small crime and I've got no excuse.


Jag mötte dig, i går, i trapphuset. Du log mot mig, sådär så som du brukade, sade hej. Reflexmässigt, antar jag, du var naturligtvis överrumplad av att se just mig, just där, just då. Jag log också,
sade hej, min stupida fan, för att jag ville bara, förlåt mig nu, egentligen ge dig en fet käftsmäll.
Innan fick jag veta att du hade sagt nej. Bara nej, utan att ge förklaring.
Släpp det nu, sluta älta, så säger ni till mig, överallt hör jag det. Du måste gå vidare, inte fastna. Ni vill inte tala mer om detta. Men jag är inte klar än, förbaskade idioter, vill jag skrika. Inte färdig med det här, inte på långa vägar färdig.
Så frågar jag mig själv, hur många år hade du då tänkt dig, filiqqa? Hur mycket tid och energi, till säkerligen ingen nytta alls, ska det få ta av dig, ditt liv? All tid, svarar jag. All min energi, svarar jag, allting, såklart, alltihopa. För att det bara är så det är, obestridligt måste vara.
Bara sådan jag är, eller blev, någon gång jag inte minns när.
Jag låtsas att jag är helt maktlös, det känns lite bättre då, jag kan ju inget göra, fan inte mitt fel att ni äter upp mig inifrån, dödar mig så smått.

123


Nu har jag övertagit systers rödafina telefon. Eftersom jag betalar storkovan för hennes iphonefyra så kunde hon inte säga så mycket. Dock tror jag att hon inte lider så värst, ändå.

Åh, min lille mördarångest.


Försöker för en gångs skull att driva ut dig med tillåtna medel och vänlighet. Onödigt plågsam ansträngning, förstår jag, såhär i efterhand. Tacka fan för destruktiviteten, typ.

Jag säger till dig det är lite som att vara djävligt kissnödig du kan inte tänka på något annat än din kissnödighet du kan inte slappna av inte andas ut förrän du fått kissa.


Men jag räknar och blir trött för att jag vet vad det innebär och vad som nu duger och inte duger.

Se på mig och säg något nu. Jag ber dig.


Jag har läst mitt sista brev till dig, nu igen när den tiden är så långt härifrån. Jag ångrar inte mina ord. Jag trodde det borde vara annorlunda. Men jag skrev det jag ville säga dig, precis det som var tvunget. Jag var ärlig men jag var inte ond. Om det nu var just det brevet som fick dig att bli förlorad, så är jag ändå stolt. Ändå tillfreds att du fick veta. Tacksam att jag inte bara lät det viktiga passera så som något obetydligt.  

Alla dessa människor med hjärnan i stjärten.


Nedan, det bästa av samtalet igår med någon vänlig själ från psykakuten.

- Filiqqa, hur har du mått och haft det dom här senaste dagarna?
- Jag vet inte riktigt och exakt, jag minns allt så jävla dåligt, mitt minne är helt åt helvete.
  Men det har varit skit, en ren plåga, det är säkert.
- Hm, okej.
- Och nu när jag har ätit så satans mycket idag så får jag inte äta imorgon, och säkerligen inte
  dagen efter den heller. Och jag bara orkar inte det här igen och igen och igen. Det måste sluta,
  nu.
- Mm. Men du. Om du säger att du minns allt så dåligt.. kan det då inte vara så att du imorgon har
  glömt att du inte får äta? Att när du vaknar och känner dig hungrig, så äter du lite i alla fall?
- Eh, va?
- Mm?
- Öh.. Nej, det skulle inte hända.

Glömma sin ätstörning över en natt, tack vare skröpligt minne? Nej, tror inte det. Tror fan inte det.

Ätstörningshelvete, jag ska knulla din mamma.


Vill kunna detdära lagom njuta vara nöjd och belåten tillfreds å gud ge mig frid. 

Visa som offline.


Vaknar av ångest och vill inte mer.

Allt du har att säga jag gjorde det jag trodde var bäst.


Jag ska också säga så jämt och om precis allt. Jag gjorde det jag trodde var bäst. Vad lider du av, vilken är din sjukdom?

Fika, någon?


Kom hit vettja, så bjuder jag kanske på te i ett glas som detta!

Jag gav aldrig upp dig när du försvann långa dagar blev till nätter sen till år.


Du berättade för mycket om dig. Jag blev inte lurad men det var något annat.  

Bajskorv.


Fast jag har i alla fall nya glasögon.

Skidor.


Och det jag minns mest och bäst är hur barnslig jag visst är. Du är ju så säker på din sak.

Born to be wild.


Jag tycker om mat.

Allvarligt nu flickor.


Till vänster ser ni mina åretruntskor, således också vinterskor. Jag vet jag vet jag vet men ni får fan bara gilla läget. Jag vill inte höra något mer om detta för då blir jag ond. Acceptera och släpp det thank you.

a snowflake fell (and it felt like a kiss)


Hur kunde jag gå med på ett hembesök jo jag trodde att jag tillslut hade lärt mig att tala och vet
ni jag hade jävligt fel där men att det ändå oftast är bäst att knipa käft och bara vara söt och medgörlig är ju en annan sak.

Det stjälper mig.


Jag ska tydligen vara nöjd nu när det gör ont och är till besvär. Men lilla hjärtat, det är bra mer invecklat än så, vill jag säga till dig, jag vet så väl hur jag fungerar, jag begriper till och med för mycket.

♥ مبروك بعيد ميلادك


Happy Birthday Shahira! أنا أحبك

Fisk.


Det här förtärde vi på nyårsafton. Det gör vi alltid, fast ibland envisas jag med att äta en barnmatsburk istället.  

Vet du vad, låt oss fucka upp igen nu (Hey, kom igen) Jag har fuckat upp igen, ja Jag har ingen kontroll.


Det nya året börjar bra med ett litet besök på akuten. Love it. 

RSS 2.0